En av H65 Höörs största trotjänare och kulturbärare lägger skorna på hyllan.
Anna Johansson kommer inte att fortsätta med handbollen nästa säsong.
– Jag vill utmana mig själv i andra sammanhang än på handbollsplanen. Sedan får vi se vart livet tar mig, säger Anna.
Från bollskola till åtta Elitserie/SHE-säsonger, Europacupguld (inklusive ett 70-tal dubbelmöten med Europeiska lag) och SM-guld. Lägg därtill ett 40-tal ungdomslandskamper och flera stora internationella mästerskap.
I maj fyller Anna Johansson 24 år, men har redan hunnit uppleva mer än vad de flesta kan drömma om i handbollens värld.
Allt i H65-tröjan.
Men när säsongen 20/21 drar igång med försäsongsträning i sommar kommer Anna Johansson inte att vara en del av truppen.
–Jag har funderat mycket på det här och slutligen kommit fram till ett beslut. Mest handlar det om att handbollen på elitnivå tar så otroligt mycket tid. Jag är en person som har så mycket annat jag vill göra och uppleva och för att det ska bli möjligt går det inte att kombinera med handbollen. Tankarna började komma i början av den här säsongen och när beslutet väl är taget kändes det rätt.
– Elithandbollen har samtidigt varit en del av mitt liv sedan jag var 16 år. Nu när man ser tillbaka på det så känns det sjukt. Man får nästan en identitetskris - vem är jag utan handbollen? Just det vill jag upptäcka genom att testa någonting nytt.
Säsongen 19/20 slutade med serieseger och en plats i Champions League, men inget SM-guld.
– Handbollen är fortfarande kul och jag trivs med laget. Men fyra träningar i veckan plus match och sedan extrapass på det. Sådant tär... Jag åker från Lund klockan 15 och kommer hem klockan 20. Att kombinera det med studier är inte så enkelt. Man är fysiskt och psykisk slut efter träningarna, vilket man kanske underskattar, och det går ut över studierna. I praktiken har det varit ett heltidsjobb.
Om du varit heltidsproffs med betalt som herrspelare - hade du tagit samma beslut då?
– Jag har funderat på det. Men detta handlar inte om pengar. Jag vill göra mer saker av min tid. Visst kan det vara gött med cash och så, men det har inte avgörande i mitt fall.
Vad händer nu?
– Jag har inga fasta planer. Jag har mina studier och kanske bryter med dem också för att resa någonstans. Allt är väldigt oklart just nu.
Pausar du från handbollen eller slutar du för gott?
– Också en svår fråga. Just nu känns det som att jag slutar, ibland känns det som en paus. Vi får se. Om ett år kanske man känner annorlunda och vill tillbaka. Men jag måste ge mig själv den här chansen.
– Jag måste samtidigt passa på att tacka H65 Höör för alla dessa år. Klubben är som en andra familj. Det går knappt att beskriva. Jan och Elisabeth Hansson har betytt otroligt mycket för både laget och mig personligen. De har bidragit med så otroligt många glada minnen som jag alltid kommer att bära med mig.
Höörpubliken, och alla andra för den delen, har i Anna Johansson fått se en spelare som offrat sig hänsynslöst på banan och för sina lagkamrater. Oavsett om det varit för att gå på genombrott mellan två försvarare eller om det handlat om centralt försvarsspel. Hon har varit en pådrivare och en förebild. Hon har varit ett ansikte utåt som representerat klubben väl; kämpaglöd, bestämdhet, passion, värme och humor.
H65 Höör är innerligt tacksamma för allt Anna Johansson har bidragit med, på och utanför planen, och hälsar henne välkommen tillbaka. En familj lämnar man nämligen aldrig, man tar bara "en paus".
Se även: https://youtu.be/gXbPmeFHg54
