Tisdagskvällen blev en härlig handbollsmanifestation.
H65 Höör besegrade IK Sävehof med 26-23 (12-10) inför fullsatt läktare och stor TV-produktion.
Två poäng i #viställerupp-matchen innebär också serieledning.
Massor med folk och hög sportslig kvalitet på handbollen.
Toppmötet mellan H65 Höör och IK Sävehof gjorde få i Sporthallen i Höör besvikna.
Hemmalaget satte ner foten direkt och skaffade sig på kraftfullt manér en 4-1-ledning. Ett grepp som sedan aldrig släpptes, även om Sävehof i allra högsta grad var med i matchen fram tills tio minuter kvar.
VM-spelarna Kristin Thorleifsdottir och Emma Lindqvist gjorde det bra som alltid, men det var återigen kollektivet som var den främsta orsaken till segern. Försvarsspelet var kraftfullt. Gry Bergdahl var i zonen så till den grad att Handbollskanalens twittersidaspontant hyllade hennes fotparader. Ola Månsson hade en kokat ihop en balanserad dos galenskap och vinnarskalle. Tryck- och kontringsspelet gröpte ur den innersta själen hos Sävehof. Kantspelet var långt ifrån hundaprocentigt i avsluten, men ett ständigt hot. Linjespelarna vann sina närkamper med 100-0 – och niometersspelarna såg ut att bli bättre för varje snyting de fick ta emot-
Den egna produkten och kulturbäraren Anna Johansson prisades till bästa hemmaspelare. Hennes beslutsamma, rörliga och precis på gränsen till brutala försvarsspel är kanske bättre än någonsin. Samtidigt tar hon mycket ansvar framåt. När hon inte skjuter i krysset från elva meter eller trampar förbi sin tvåa på genombrott som ger mål/straff så serveras högersexan nya lägen.
Samtidigt gjorde ett av nyförvärven, Isabelle Andersson, en av sina kanske bästa matcher i den röda tröjan.
Hur ser du på er seger idag?
– Med stämningen som var i hallen idag och starten med tidig 4-1-ledning så fick åtminstone jag känslan av att detta var ”vår” match. Samtidigt; möter man Sävehof går det inte att slappna av för en enda sekund. Jag tycker att vi som lag gjorde en stark insats på alla plan och hamnade aldrig i någon större svacka.
Spelet har fungerat väldigt bra både nu och näst senast mot Skövde?
– Ja, men vi var nog lite oroliga efter träningen igår. Då fungerade ingenting. Det var en katastrofträning med tappade bollar och tekniska fel och sådär. Som tur är är det skillnad på träning och match…
Isabelle ”Ponnypower” Andersson har länge varit på Ola Månssons radar. U-landslagsspelaren slog igenom i seniorhandbollen i Spårvägen innan hon värvades till Skuru, där det inte blev mycket speltid. Speciellt inte sedan det stod klart att hon skulle lämna för H65 Höör till säsongen 19/20.
Hur har det varit att gå från avbytare i Skuru, där du ibland var utlånad till Spårvägen och division ett-laget Nacka, till att ta plats i en av landets bästa niometersuppställningar med två VM-spelare i form av Thorleifsdottir och Lindqvist?
– Första tiden blev väldigt hackig. Under sommaren spelade jag U19-EM i Ungern, men där blev jag fotskadad efter elva minuter i första matchen. Och när uppstartsträningen med H65 drog igång blev jag sjuk… Då kände man sig mest dum.
– Som tur var har det fungerat väldigt bra socialt, att komma in i gänget. I början var Thorleifsdottir skadad också så då fick jag mycket speltid vilket såklart var nyttigt. Ola sa tidigt att det fanns en roll för mig i laget som vänsternia tillsammans med Kristin och att få känna det förtroendet, som jag inte gjorde i Skuru, är en stor grej. Där satt man kvar på bänken även om vi ledde med 20 bollar…Samtidigt var det en väldigt bra träningsmiljö där, så man utvecklades ändå.
Det syns på planen att du har mer självförtroende nu?
– Ja, jag har kommit förbi punkten där jag känner att jag måste prestera. Idag var jag inte alls bra i första halvlek, men började inte grubbla för jag visste om att det skulle kommer att få nya chanser.
Vad gör du utanför handbollen?
– Pluggar samhällsplanering. Vi läser samhällsgeografi den här säsongen och på sikt vill jag plugga nationalekonomi och statsvetenskap. Det fungerar jättebra att kombinera studier med handbollssatsningen.
Hur firar man en sådan här seger?
– Jag har en ponny som står i ett stall ute på landet; en gammal islandshhäst som heter Dagur.
Jaså? Det är därför du fått smeknamnet ”Ponnypower”?
– Ja, så är det säkert. Det är en härlig avkoppling att vara ute och rida ibland och eftersom vi vann idag har Ola gett oss två dagar träningsledigt. Det innebär mer tid med Dagur.
Matchbilder fria för publicering:
https://www.dropbox.com/sh/qac65a3c0cd71lw/AACd_Gx9nEMYGkV9IjhOM6jVa?dl=0
