Det är sällan Ola Månsson tar en timeout och morrar som en hungrig tax redan efter sju minuter.
Mot Kungälv hände det.
I underläge 1-3 och efter flera bortkastade bollar och ett bolltempo åkte kortet hur som helst in.
– Första halvlek var bedrövlig. Det såg ut som att vi inte var intresserade. Tappade bollar, konstiga passar och vi följer inte taktiken. Om det är för att vi inte spelat match på länge eller vad vet jag inte, suckade Månsson.
Viss bättring blev det. Utan att laget för den skull briljerade. Ganska långt därifrån faktiskt.
Ett par ljuspunkter är ändå värda att nämna i första halvlek, där H65 vände till 12-11.
Binto Linnér fick chansen på nio meter – och tog den. Flera modiga genombrott och två mål.
Malin Sandberg har hittat en extra växel, pangade in tre mål från nio meter och satte upp tempot ordentligt när det behövdes.
I andra halvlek var det Kungälvs tur att lämna in time out-kortet efter sju minuter.
Då hade H65 Höör gått upp i en 17-13-ledning och fått vind i sina segel.
Efter knappt tio minuter på andra halvlek hittade ett inspel in till Mikaela Fransson.
Stark som en gaffeltruck och ändå smidig som en nystretchad ballerina vände hon om och smällde in 18-14.
Ett speciellt mål av den anledningen att detta var första matchen för "Virituosen från Vinslöv" på hela säsongen. En mystisk variant av överträningssymptom som helt satte ner den fysiska förmågan och även den mentala orken spökade i månader.
Fransson valde att kliva ut handbollsbubblan för en stund, vila både knopp och kropp, och började nyligen att träna igen. Att bara vara med i truppen den här gången var en stor seger. Att kunna gå in på planen och leverera en ännu större.
H65 Höör körde matchen kort senare.
Med kvarten kvar visade hemmalaget att de inte fuskat med fysiken under den här hösten heller. För varje minut som gick såg Kungälv aningen tröttare ut – och H65 piggare.
Pang boom! Och plötsligt stod det 23-15 på tavlan.
Gry Bergdahl gjorde spagaträddningar som gett henne en praoplats på Circus Brazil Jack.
Ida Gullberg hade planen som slagfält och vann sina närkamper med 18-0 mest hela tiden.
Isabelle Andersson, utsedd till matchens lirare, växlade upp och visade vilka höga toppar hon kan ha.
Och Emma Lindqvist... Ja, hon var Emma Lindqvist helt enkelt. Sveriges kanske just nu bästa spelare.
28-19 stannade det på till slut.
– I andra halvlek såg det bättre ut, men vi kan bättre, summerade Månsson.
I H65 Höör levererade Binto Linnér när hon väl fick chansen. Hon är inte bara en H65-produkt. Hon har fått uppleva Höörlagets uppgång under det senaste årtiondet och har i dagarna skrivit på sitt första A-lagskontrakt med klubben.
– Det är en häftig känsla att få det erkännande. Min familj flyttade till Höör från Malmö när jag var tio år och då hade jag ingen aning om vad handboll var. Men rätt tidigt följde jag med kompisar till hallen och så föll det sig naturligt att börja spela. Jag har följt hela resan från Elitserienykomlingar till Eurpacuper och SM-guld, men bara från sidan. Som elvaåring fick jag springa in med A-laget som maskot och höll bland andra Emma Rask, som är lagkapten, i handen. Jag tror att jag var längre än henne redan då...
Den här kvällen blev det två mål från Binto.
– Att få spela med A-laget och vara en riktig del av det är vad jag genom alla år siktat på. Bor man i Höör vet man vad det betyder för hela orten. I början gick man till hallen och tänkte "Wow, detta är så stort" när det var fullsatt och laget vann matcher. Nu är man en del av det själv.
Vad innebär det för dig rent praktiskt att nu ha fått ett A-lagskontrakt?
– Jag har fått lägga upp mitt liv på ett annat sätt. Ska jag spela med det bästa måste jag göra som de andra och anpassa mitt liv till handbollen.
Det gäller planering av studier (Binto tar studenten från ekonomi- och juridikprogrammet på Polhemsskolan i lund i vår) träning, kost återhämtning och så vidare.
Vilken roll i laget vill du ha?
– Under mina år i ungdomslagen har jag alltid varit en målgörare och den som tagit mycket ansvar. Jag har varit lagkapten i både juniorlaget i H65 och i Skånelaget. På planen trivs jag bäst som vänsternia och ibland som mittnia.
Vad har du för långsiktig målsättning?
– Jag vill spela i landslaget och få chansen att visa mig där. Detta är ett steg för att nå dit.
