Tidigare under tisdagen blev det officiellt att Ola Månsson lämnar H65 Höör för att bli huvudtränare för LUGI:s herrlag.

Ett beslut som Månsson motiverar:

– Att ta ett annat svenskt damlag var inte ett alternativ. Jag ville helt enkelt bara göra någonting annat och jag har haft en helt otroligt fin tid i Höör. Men jag är fanimej inte färdig ännu!

Nionde säsongen i H65 Höör blir den sista för Ola Månsson. Klubbens huvudtränare hade ett 1+1-kontrakt och i tider där ekonomisk osäkerhet präglar både klubbar och företag valde Månsson att inte förlänga .

– H65 Höör har under de här snart nio åren betytt otroligt mycket för mig personligen. Det finns ingenting jag lagt ner mer tid på än H65 under de här åren.

När började allt?

– När jag satt på en restaurang med Jan och Elisabeth Hansson och blev erbjuden jobbet. De sa att de väldigt gärna ville spela en SM-final. Jag trodde på det, men att det skulle kunna ta ett tag. Ett år senare hade vi vunnit guld.

Blev tiden i H65 som du hade tänkt dig?

– Nej. Det blev en mycket längre och mer framgångsrik tid än jag hade kunnat ana. Fyra SM-finaler, två cupfinaler, en europacupfinal, gruppspel i European League, två seriesegrar och ett flertal spelare som slussats vidare till både landslag och proffsliv ute i Europa.

– Det har varit fantastiska förutsättningar med motiverade spelare. De har inte alltid tyckt som jag tyckt, men det har blivit bra ändå. Sedan har jag fått ett fantastiskt förtroende. Det har varit oerövertäffat, säger Ola och betonar sedan:

– Tanken var att göra ytterligare ett år, men efter moget övervägande bestämde jag mig för att gå vidare. Jag är inte säker på att jag gjort rätt. Det var dock inget alternativ att träna ett annat svenskt damlag. Jag ville göra någonting annat.

Ola Månsson tar i från tårna när han säger: 

– Jag vill rikta ett stort tack till exakt alla, men jag är inte färdig ännu! Vi har ett Final4, ett seriespel och ett slutspel. Är det någon sớm tvivlar på att jag inte kommer ge allt kan de dra åt helvete, haha!

Bild: MN Photo

Allt har en början och ett slut.

Så även Ola Månssons tid i H65 Höör.

Nu står det klart att huvudtränare Ola Månsson lämnar H65 Höör. Han kom till klubben inför säsongen 2016/2017 har inledde direkt med att ta SM-guld. Under åren fram tills nu har H65 Höör etablera sig som ett av landets bästa lag som vunnit grundserien, spelat två SM-finaler, två cupfinaler och en andra Europacupfinal.

I år spelare damlaget om cupguldet och siktar på att gå långt i slutspelet.

Med sina totalt nio säsonger har Ola Månsson satt en oerhört stark prägel på både damlaget och föreningen i stort.

H65 önskar Ola Månsson allt gott inför framtiden – som kommer att bli med LUGI HF:s herrlag säsongen 25/26.

En längre intervju med Ola Månsson kommer på sajten senare.

Allt är en fråga om perspektiv.

Ur ett perspektiv vann H65 en poäng. Ur ett annat perspektiv förlorade H65 en pinne.

24-24 mot Skara var hur som helst en gastkramande rysare som kunde sluta hur som helst.

Foto: MN Photo

Har ni gått till jobbet en tidig måndagsmorgon efter en hård helg. Företags-aw med fri bar på fredagen, farbror Bosses 50-årsskiva i Smålandsstenar på lördagen och sedan 14 timmars hushållstjänst under söndagen.

Så stiger du upp på måndagen tröttare efter helgen. Stark i köttet, men svag i andan.

Lite så var det för H65 Höör i matchen mot Skara.

Försök annars att förklara hur laget spelade jämnt med Paris första 28 minuterna i söndags - och nu låg under med 1-7 efter 13 minuter.

Försvarsmässigt stod H65 bra nog och mer därtill. Men framåt kastades det bort bollar stup i kvarten. Skaras försvar, som var extremt spelsugna, stod upp strålande och hittade hela tiden sätt att låsa fast Höör-spelarna och stressa dem till misstag.

H65:s två första mål prickades in av Emely "Äpplet" Persson" från snåriga vinklar. Ola Månsson provade att vrida på alla möjliga taktiska spakar, bland annat fick Jalang Linnér och Smilla Lilja tidigt mycket speltid. H65 krympte avståndet till 9-13 i paus, vilket där och då kändes som att laget kom billigt undan.

Sedan den 29 oktober har ett skadestukat H65 spelat sex matcher på 16 dagar (på söndag väntar dessutom paris borta). För Skara var detta den andra matchen.

Direkt i andra halvlek vände matchen.

H65 gjorde 4-0 på åtta minuter och när Wilma Pettersson gjorde 13-13 på straff var det hemmalaget som fått momentum - och dyngträff i försvars– och målvaktsspelet. Johanna Östblom kunde efter 39 minuter ge H65 ledningen för första gången, men det skulle bli ett drama in i slutsekunderna.

H65 skaffade sig utmärkta förutsättningar att ta första hemmasegern sedan Önnered i premiären när Johanna Östblom med 1.20 kvar gjorde 24-22. Det kunde, och borde, ha varit tillräckligt. Skara reducerade, men H65 hade ett anfall kvar och Ola Månsson tog timeout med 31 sekunder kvar. Efter lite bolltrilalnde svarade Wilma Pettersson, ledaren, kämpen och urkraften samt den kanske hårdast matchade av samtliga, för en passmiss - som Skara kunde utnyttja för att kontra in kvitteringen på visslan. 

Situationen var inte lik, men kan än jämföras, med slutsekunderna av första halvlek, då Skara kastade bort bollen med fem sekunder kvar utan målvakt i undertalsspel - varpå Emma Jönsson fick en gratischans - och tog den.

24-24 och en förlorad poäng kan tyckas. Men också en vunnen poäng sett till matchinledningen. Allt beror på vilket perspektiv man har.

Fembollarsförlust (25-30) hemma mot Paris 92.
Men ändå en prestation som Ola Månsson var mer än nöjd med.
– Insatsen i den matchen hade lett till seger i 19 fall av 20 fall i Handbollsligan.

Foto: MN Photo

2014 vann H65 Höör finalen av Challenge Cup genom att besegra samma klubb.
Då hette den Issy Paris. Nu heter den paris 92. Men det är samma klubb, samma hemmahall och till och med någon enstaka pjäs nu som var med då.

Men fortfarande är det en klubb av hög europeisk klass, nuvarande femma i den franska ligan. Spelarna är heltidsproffs och är jämfört med vilket svenskt lag som helst – ett extremt starkt fysiskt lag. En decimeter längre i de flesta fall och många kilon tyngre i samtliga fall.
Ändå stod H65 upp strålande i förta halvlek. Efter åtta minuter stod den 4-1 på tavlan efter ett snabbt anfallsspel, omställningar och stabilt målvaktsspel från Josefin Hultberg Dahlgren.
Matchen var helt jämn efter 26 minuter. Ställningen då: 13-13. Men i slutminuterna av första halvlek fick fransyskorna rejäl träff och satte sina lägen – vilket innebar 14-17 i paus.

I andra halvlek var Paris starkare och bättre. Ledningen som mest var sju bollar stor.
men H65 släppte inte riktigt taget. 23-30 blev till 25-30 efter två mål av Johanna Östblom i slutminuten.

En ”omöjlig” uppgift inför returen i Paris. Trots vetskapen om att H65 vände 19-21-förlust till 22-20-seger i Paris 2014. Jonna Linnéll, Jannike Wiberg och Jasmina Zhekovski (tidigare Djanpanovic) satt nämligen samtliga på läktaren och mindes svunna tider.

Ola Månsson satte ut 7-6-spel nästan direkt.
– Vi kunde driva tempo mot dem och då fick de problem. Storleksmässigt var spelarna så mycket större att det blev segt.
Starten var dock bra. Riktigt bra!
– Vi visste enligt EHF:s hemsida att de var stora, men det har man varit med om förr; att spelare inte är så stora när man väl möter dem på planen. På EHF:s hemsida kan man ju skriva i vilka siffror som helst… Så vi visste att farten skulle bli viktig.
– Svenska ligan ligger efter internationella ligor som den Frankrike på många saker – men fart har vi!
Hur kompenserar man med fart mot muskler och längd?
– Aggressiviteten är viktig. Inte minst i början av halvlekarna. Vi ställdes inför situationer som innebar målchanser för dem – som vi inte är vana vid. Skyttekraften de har i Paris finns inte i svenska ligan. De skjuter – och gör – mål trots kontakt på lång distans. När vi möter… säg Jonna Olsson i VästeråsIrsta, exempelvis, så vill vi att hon ska skjuta från ett visst läge. Det gick inte så bra med samma taktik idag… Skillnaden är oerhört stor.
Vad mer var positivt?
– På individuell nivå fanns det mycket som var bra. Jossan i målet. Elsa Åsberg var duktig. Emma Jönsson blir allt mer direkt i sitt anfallsspel. Alva Söderbom var tillbaka efter sin fingerskada. Efter matchen sa jag till tjejerna: ”Insatsen i den matchen hade lett till seger i 19 fall av 20 fall i Handbollsligan”.

Länge har det pratats om i H65 Höör hur nyttigt det är för spelarna att få de här matcherna mot toppmotstånd i Europa.
– I år har vi helt nya spelare i laget och för många av dem är det väldigt värdefullt. Men det kan även ta fokus från vardagen vilket inte gör så mycket när det går bra, men nu när det har det gått knackigt i ligan så vi har fått jobba med förmågan att ha fokus på nästa match.
På tal om nästa match. Onsdag hemma mot Skara. Paris borta på söndag.
– Det är stor skillnad för oss och Skara. Sedan landslagsuppehållet har de spelat en match, då de slog Kristianstad borta. Vi har spelat fem!

Storhamar förra säsongen. Paris denna säsong. H65 Höör ser av allt att döma ut att bli utslagna i samma fas, alltså den sista innan gruppspelet. Fem av sex år. En gång, säsongen 17/18 – tog de sig till gruppspel.
Är det maxutdelning för H65 med just denna tredje och sista utslagsrunda?
– Vi har lyckats ta oss förbi den här rundan en gång, då vi besegrade Metzingen borta 2017. Vi måste ha lite tur i lottningen – något vi inte haft under alla år. Eller så måste vi maxprestera. Det finns ett par lag, av de elva vi kunde få i nuvarande fas, där det hade varit 50/50. Men vi har aldrig fått något av de lagen. Det är tredje gången vi får den franska trean eller fyran i form av Nantes och Fleury Loiret. I Rumänien blev det möte med Hagman och De Jongs lag (Valcea). Därutöver Storhamar, Nykøbing Falster eller Trefilovs gäng i Ryssland (Kuban).
Föredrar du ändå den här turneringen jämfört med den lägre rankade utslagsturneringen European Cup (som KHK spelare i) där det är enklare motstånd och större chans att rentav vinna en titel?
– Båda har sina fördelar. Jag har tyckt väldigt länge att det här med European League har varit rätt för oss. Och det tycker jag fortfarande. Men – nu spelar vi inte lika mycket i Europa. Nu bli det fyra matcher varje år. Samtidigt spelar vi mer matcher i Sverige med Ligan och ATG Svenska Cupen där det blir Final4 för tredje året i rad. Skulle vi spela både ligan, Final4 och gruppspel i Europa i januari/februari blir det åtta matcher mer än vad som är planerat.