– Vi kan förlora idag.
Ola Månsson såg smått besvärad ut innan matchen mot Önnered. Normalt sett brukar han ha fel då, men den här gången fanns det grund för hans oro.
Önnered bjöd verkligen upp till kamp i denna elfte omgång av SHE.
I första halvlek såg de rentav ut att stjäla matchen helt.
Från 3-3 rann Göteborgslaget ifrån till 4-11 på tio minuter. H65 var trubbigt, energifattigt och långt ifrån sin maxkapacitet. Allt var mellanmjölk. Försvaret, kontringarna, spekaern och fotografen var alla en grå skugga av sitt normalt sett färgglada jag. Dessutom saknades Emma Lindqvist som följde dramat hemma i TV-soffan, isolerad (men utan att vara bekräftat smittad).
9-15 i paus var frukten av ett bra Önnered som gjorde allt rätt. De höll nere de tekniska felen, stod upp rätt i försvaret och tillät sällan H65 avsluta i vettiga lägen.
Andra halvlek artade sig till ett drama.
Och som vanligt var det under matchens sista fjärdedel som H65 var som bäst.
Vid 44.57 gjorde Önnereds främste spelare i matchen, Tilda Mathijs 16-21. Fem bollar upp.
Då startade den stora upphämtningen på allvar. Fem raka H65-mål på sex minuter och det var plötsligt kvitterat.
Plötsligt var viljan att vinna större än rädslan att förlora i H65. Och kanske var det precis tvärtom Önnered…
– Vi gör en bra första halva på halvleken, även om vi bara kom ett mål närmre under den perioden. Vi hade momentum utan att få med oss bakåt. Sedan fick vi träff i försvarsspelet, 7-6-spel och kontringarna samtidigt. Då kan det gå snabbt i handboll, sa Ola Månsson.
Med tre och en halv minut gjorde Isabelle Andersson, återigen matchens lirare, 25-23. Game Over?
Nix.
Gästerna gjorde en sista kraftsamling och dundrade ikapp till 25-25 på bara en minut.
En minut senare hade H65 vänt på det igen. 26-25 genom Michaela Fransson, som är tillbaka på allvar, och sedan 27-25 från Evelina Källhage.
Game Over nu då!?
Nja, inte riktigt.
På 59.12 reducerade Janita Svenheden på en kantutflykt. Resterande del av matchen försökte H65 Höör spela av. Med elva sekunder kvar lämnade Ola Månsson in time out-kortet. Passivitetsvarningen hade nyss kommit upp.
Då tilläts H65 göra tre passningar innan de blev avblåsta efter blott tre sekunder. Önnered fick ett sista anfall och tog chansen, men ansågs av domarparet ha lagt frikastet på fel plats – och därmed rann tiden ut för Göteborgskorna.
Vad avgjorde denna matchen?
– Tillfälligheter, menar Månsson.
– Det som vänder matchen är att vi får ett driv och en gå på-anda som präglade hela laget. Samtidigt som Önnered kanske blir lite försiktiga.
Och trötta?
– Njae. De spelade på sju nior. Vi spelar i princip på tre matchen igenom.
Den sista fjärdedelen brukar vara H65:s bästa, så även denna gång?
– Ja, men man ska vara ärlig och säga att vi normalt sett leder matcherna då.
Spelarnas starka fysik ändå ändå någonting att luta dig mot som matchcoach?
– Ja. Men jag vill nästan mer lyfta fram att en del spelare tar stora steg framåt i både utveckling och ansvar. Hade någon för ett halvår sagt att Amelia och Ida ska treor i försvaret när en jämn SHE-match ska avgöras så hade de trott att jag var galen.
Känner du att H65 hade domsluten med sig denna gång?
– Nej, men vi är inte heta i början heller och då får vi inte marginalerna med oss. Vi får titta på oss själva där. Går man hårdare för det i vissa situationer får man straff istället för frikast.
I nästa match väntar just detta, kan antas mycket revanschsugna, Önnered på bortaplan den 30 december,
– Detta kommer att bli två hårda och jämna matcher, ungefär som i ett slutspel. Idag vann vi med minsta möjliga marginal och sliter hårt centralt i både försvar och anfall. Jag tror att det blir en jämn och hård match i ”returen”, avslutar Månsson.
