Ett slitet, skadeskjutet - men tappert - H65 Höör lyckades inte vända på underläget mot Skuru.
I den fjärde finalmatchen vann Nackalaget med 24-22 och korades därmed till Svenska Mästare säsongen 20/21.
H65 Höör har varit uträknade i omgångar.
De har rest sig på nio flera gånger om. Men till slut gick det inte, och med ytterst liten marginal förlorades SM-finalen mot Skuru med 3-1 i matcher.
Men vi tar det från början.
H65 Höör fick en fin start.
Efter tre minuter hade Lindqvist och Andersson pangat in varsin pyts varpå Källhage kontrade in 0-3 med en karamell i klykan. 0-3 gav både energi och arbetsro. Viktigt var det naturligtvis även att Irma Schjött fick göra ett par enkla räddningar.
Flytet fortsatte. Eller rättare sagt: utdelningen fortsatte.
Efter fem minuter och 1-5 på resultattavlan tog Skuru sin första timeout.
Matchbilden påminde på så vis till stor del om måndagens match.
En bra H65-inledning – varpå Skuru tvingades jaga ikapp.
Och ikapp kom de.
Efter knappa kvarten var det plötsligt 6-6 – och Ola Månssons tur att ta timeout.
Budskapet som kommunicerades ut: ”Ta det nu lugnt. Ingen stress!”
7-6-spel beordrades ut, men istället gjorde Skuru sitt femte och skötte raka mål. 2-6 hade blivit till 8-6.
Vid 10-7 till Skuru tog Månsson sin andra timeout på kort tid.
Budskapet nu: ”Tillbaka till grunderna!”
Plötsligt hade Skuru fått matchen dit de ville ha den framåt, samtidigt som Rebecka Nilsson började rädda bollar bakåt.
Grunduppställningen på nio meter; Andersson, Lindqvist och Sandberg, är den som fungerar bäst. När de nu fick spela tillsammans igen kom utdelningen direkt. Inte minst tryckspelet i första- och andrafasen ser så enkelt ut när de vräker sig ur startboxarna.
En utvisning på Evelina Källhage och hela elva tekniska fel i första halvlek gav Skuru chansen att dra ifrån ytterligare.
Fyramålsledningen från början på matchen hade hastigt och mindre lustigt förbytts till ett fyramålsunderläge.Två Skuru-utvisningar i sluten av första halvlek innebar att H65 fick chansen att komma ikapp någorlunda; 13-9 till hemmalaget blev till 13-12 – och helt öppet inför fortsättningen.
Andra halvlek inleddes bedrövligt. Matchavgörande bedrövligt.
FEM snabba Skurumål (!) – och tre räddningar av Nilsson. Hemmalaget tog ledningen med 18-12.
Efter fem minuter, och utan något gjort mål, var uppförsbacken sex bollar brant.
Först eget 6.10 spräckte Malin Sandberg H65:s nolla i andra halvlek. Gry Bergdahl kom in i mål – och inledde med en frilägesräddnining och en räddning med ansiktet på ett direkt vårdslös avslut.
Några minuter senare snodde Malin sandberg bollen och kontrade in 18-15.
Tre raka H65-mål och nu började Ola Månsson att varva upp som en lastbilsmotor uppför Hallandsåsen.
7-6-spel beordrades ut ånyo.
Men stod inte Rebecka nilsson i vägen så var stolparna på Skurus sida. Små små små marginaler. Istället för att komma riktigt nära åkte Emma Lindqvist på en utvisning – och så kunde Skuru få arbetsro.
22-15 och knappa kvarten kvar. H65 skapade lägen, men fortsatte att missa de avgörande lägena.
Där tappade skånskorna matchen. Även om tre raka H65-mål fram till 22-18 och Skuru-timeout med drygt åtta minuter kvar gav en viss strimma av falskt hopp.
22-19 med fem minuter kvar av Rask.
22-20 med fyra minuter kvar av Sandberg. Fem raka mål.
Gry Bergdahl räddade från kanten.
Då höll Källhage på att få chansen från kanten, men bollen tog på benet och istället kunde Skuru avgöra med två och en halv minut kvar. Alexandra Bjärrenholt, Skurus överlägset bästa spelare, gjorde 23-20.
Visserligen gjorde Isabelle Andersson 23-21 och 23-22 på straff med en halv minut kvar.
Skuru tog sin timeout med 22 sekunder kvar att spela – och gjorde sedan mål (bollen studsade på mållinjen, med millimeterna på Skurus sida) sitt sista anfall.
Nackalaget, som ju även vann grundserien, tog därmed klubbens första SM-guld sedan 2005, det fjärde totalt. H65 Höör vill rikta ett stort grattis till Skuru IK.
För H65 Höör var det andra silvret. Samma valör blev det 2018 och enda guldet togs 2017.
Gry Bergdahl, som gav H65 chansen till slut:
– Vi kämpar som fan hela matchen och sliter, är riktigt trötta, men kommer ändå tillbaka på något sätt. Jag är oerhört stolt över hela säsongen och hur vi tagit oss igenom den.
Ola Månsson:
– Jag känner både en tomhet och en stolthet, samtidigt som man måste vara imponerad av Skuru.
– Det som hände idag var att vi inte orkade spela anfallsspel längre. Lindqvist och Andersson hade inte samma power längre. det blev för tätt med matcher nu, och det andra alternativet hade varit ännu sämre.
Hur ser du på lagmoralen?
– Man byger en grupp på dynamik och de kallar det för familjen där hemma. De tar hand om varandra. Man bryr sig om varandra.
Foto: Christoffer Borg Mattisson
