Under måndagskvällen tog H65:s säsong slut.
22-26 på hemmaplan mot Sävehof innebar förlust med 1-3 i matcher i semifinalserien.
För Ola Månsson blev det sista framträdandet i H65:s färger.
– När förlusten lagt sig kan jag se tillbaka på en tid som varit extremt betydelsefull för både mig och min familj, säger Månsson.
Själva matchen fanns det en del saker att anmärka på. I slutändan var ändå Sävehof ett bättre lag och vann rättvist.
Ola Månsson tittar tillbaka på säsongen som helhet:
– Vi bestämde oss redan i juli månad 2024 att vi skulle gå för SM-guld. Det har vi gjort fram tills nu. Från början var vi det fjärde bästa laget och i cupen tog vi oss förbi både Skuru och Önnered för att ta en av två titlar denna säsong. Helt uppenbart är Sävehof dock fortfarande är bättre än oss.
En del motgångar har kantat vägen under säsongen.
– Vi har haft saker att jobba med under säsongen. Som kantspelet och målvaktsspelet. Vi fick rätt på det. Sedan fick vi stora problem med att vinna matcher när Emma Nuhanovic blev korsbandsskadad. Mycket av spelet var byggt kring henne. I samma veva försvann Emma Jönsson ett tag. Ofelia Shoai Hallbergs skada var också oturlig; dels för att det är en så bra spelare men också för att den kom så sent under säsongen. Vi hade tre treor som var fullt samspelta; nu gick vi in i slutspelet med bara två och även om de gjorde det mycket bra så blev belastningen väldigt hård.
Är säsongen godkänd?
– Det får andra bedöma. En tredjeplats, ett cupguld och ett hyfsat Europaspel är facit.
– Vi får dock inte glömma att det finns andra saker som är värda någonting; flera spelare har tagit enorma steg i sin utveckling. Spelare som Johanna Östblom, Agnes Åseskog, Emma Jönsson, Ofelia Shoai Hallberg, Ebba Leo och några till. H65:s koncept handlar om att göra spelarna bättre och det har vi lyckats med. Ska jag vara riktigt ärlig är jag sjukt besviken på att vi inte tar ett SM-guld - sedan är frågan om det är en realistisk kravbild som vi hade.
Få tyckte att det var realistiskt?
– Nej, man jag tyckte ju det från början och tyckte även det med 20 minuter kvar av match fyra i semifinalen. Nivån finns där, men vi lyckades inte få fram den i de avgörande matcherna.
Vad lämnar du Höör med för känslor efter nio säsonger?
– Jag kommer mest fundera på vad jag kunde ha gjort annorlunda mot Sävehof. Men när förlusten lagt sig kan jag se tillbaka på en tid som varit extremt betydelsefull för både mig och min familj.
– Här har jag lagt min tid och kraft. Allt i vårat familjeliv har kretsat kring min handboll i Höör. De förutsättningarna som jag fått i Höör har passat mig väldigt bra. Som tränare handlar mycket om att vara på rätt ställe Höör har varit perfekt. Jag är tacksam och glad för den tiden och kommer alltid att vara det.
Foto: MN Photo
